Vi fortsätter på det filosofiska spåret.

När Ni möter en ny dag i callen straxt innan kl 09, vad tänker Ni då? Är det idag Ni skall göra den där Affären
som gör Er oberoende för resten av livet? Det vore onekligen trevligt, men jag måste säga att jag inte ens
försöker. Jag uppfattar nog varje dag som en liten del av en större helhet och försöker anpassa mig till
detta och göra varje delkomponent så bra som möjligt. Jag anstränger mig för att göra en fåra i taget snarare
än att plöja hela fältet i samma vända. Filosofiskt i överkant kanske?! Dessutom från någon vars filosofiska ådra
är kraftigt förträngd.

Men, med min utsikt som sceneri till ovanstående blir det kanske en helhet även av ovanstående.